Konsten att läsa

Det litterära Västerbotten på Littfest torsdagen den 13 mars

Konsten att läsa

Tonsalen 10.00 – 10.45

Vad är det för vits med att läsa böcker? Vad kan läsningen ge oss? Och vad kan läsningen betyda för en författares skrivande? Läsambassadören och författaren Johanna Lindbäck föreläser.

Johanna kommer att arbeta som läsambassadör i två år.

Varför läsa?

Vi lever i ett kunskapssamhälle. Otroligt svårt att klara sig utan att kunna läsa. Finns ingen utväg. Annars ganska kört om man ska kunna komma in i yrkeslivet. Det är det samhällsnyttiga svaret.

Blev hookad av läsning i årskurs 1. Fast sedan dess.

Sedan hookad av Jeanette Wintersons självbiografi ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?”.

Problematiskt liv. Hon läste sig genom hela biblioteket. Jag kunde känna igen mig i det författaren skrev. Läsningen ger komplement till verkliga mänskliga relationer. Min beskrivning också. Men hade mer normal uppväxt.

Varför vi bli hookade? Vi blir aldrig färdiga, ens identitet formas hela tiden.

Älskar att bli inspirerad av läsande. Kan inte skriva om jag inte läser.

För mig pågår läsningen hela tiden. Hur påverkas författarskapet? Omedveten påverkan. Inte planerat. Läser väldigt brett och i olika genrer. Skriver om vanliga människor i vanliga miljöer, i nutid. Men läser: fantasy, allt möjligt.

När jag läser en bra roman: blir imponerad, sporrad, vill göra något liknande själv.

Några jätteviktiga upplevelser som ung vuxen:

1. Mikael Niemi: ”Populärmusik från Vittula”. Läste aldrig någon bok från Luleå, fast då Niemi och Tornedalen. Stor skillnad Luleå – Tornedalen. Vad man inte säger. Inte lika många trädsorter i norr. Aldrig sett en ek. Att man kan skriva böcker som utspelas i Norrbotten.

2. Kajsa Ingmarsson: ”På det fjärde ska det ske”. Inte chicklit. Inte skrivits romaner om ganska vanliga kvinnor – den genren ej funnits i Sverige. Det här jag är ute efter, kände jag. Föreställning om vad man bör skriva. Fin roman! Augustnominerad. Jag hade skrivit i flera år. Inte fått tid till det. Det här ska jag skriva. Ej vågat läsa om den. Vill att den fina upplevelsen ska vara kvar.

”Välkommen hem” är femte romanen. Sara kommer hem igen till Luleå efter ett utbytesår i London. Tror att hela hennes normala värld bara stå och väntar på henne. Hon och två killar, val mellan Mattias och Adrian. Jag tog semester en vecka, surfade på Amazon.com, en bok var helt okänd. Slumpköp av ”Jellicoe road” av Melina Marchetta. Svår ungdomsbok. 80 sidor innan man kommer in i den. Svårt att veta vad det handlar om. Gud vilken tråkig bok, tänkte jag först. Är alla vuxna döda, bara ungdomar? Läste sedan om den från början femton gånger – läser aldrig om annars. Kombinationen av styrka och svaghet i gestalten. Hade skrivit halva ”Välkommen hem”. Min gestalt Adrian fick låna de dragen.

Läser alltid med mina författarögon. Plocka in det i sin egen bok. Vad har läsningen gett mig – påfyllning. Hetsläser i fyra timmar – ord ut, ord in. Läsningen vital för mitt skrivande. Även språkligt och tekniskt. Hur skiftar man tid? Små finesser. Man ska läsa brett. Vidga sig. Tillåta sig bli överrumplad. Största vinsten med kultur: kunna bli utmanad; ens jag är utspritt – kan hittas precis överallt – behöver hitta nya områden, behöver bli förstärkt.

Vem liknar jag i världslitteraturen? I en av Toni Morrisons romaner (”Solomons sång”?) gestaltas en kvinnlig slav. Jag kände att jag liknade henne, trots enorma skillnader i livsvillkor. Svaga läsare kan säga: Jag kan bara känna igen mig i det som är nära mig. Det är enligt min mening fel. Man kan hitta identitet precis överallt.

(Vid pennan: Carl Axel)

 

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>