Författaren, sanningen och arkiven

Det litterära Västerbotten på Littfest torsdagen den 13 mars 2014

Författaren, sanningen och arkiven

Tonsalen 13.00 – 14.15

Vad har författaren för nytta av arkiven? Hör författaren Therése Söderlind (återbud p g a sjukdom) berätta om sitt arbete med Vägen mot Bålberget och att skapa skönlitteratur utifrån arkivens fakta, samt Cuno Bernhardsson, Forskningsarkivet, Umeå universitet, om de dokument och källor han har förmedlat till skribenter och författare.

Vi förflyttar oss till 1600-talet och ett bråk mellan en prästfru och en annan kvinna om några nystan med hampa och ullgarn som försvunnit. År 1679 lägger den anklagade kvinnan Ingeborg Pedersdotter en förbannelse över prästfrun: ett märke på fingret och näsan och en orm i magen. Prästfrun fick märken och började känna ormen växa i magen. Prästfrun dog, och en trolldomsprocess följde. (Nystanen påträffades senare hos prästfrun.) Domen: 90 kopparmynt, men det räckte inte med detta. Enligt arkivhandlingar hade ”Illusio Diabolica” drabbat prästfrun. Ett kvitto från 1682 visar att en skarprättare fått betalt för att avrätta en ”synderska” – en norrbottnisk häxprocess.

Just trolldomsprocesserna (från 1500-talets slut fram till 1720-talet, mest 1670-80-talet) är de arkivmaterial som kanske är mest beforskade. (Här visar Cuno en bjära från Edsele, med tre sorters garn, tre droppar blod, järn från avrättningsplatser m.m. och berättade hur haren gick ut och tjuvmjölkade korna.)

Domböcker och bouppteckningar är de arkivhandlingar där man kommer människan närmast.

Arkivariernas uppgift är att tillhandahålla materialet, men det är forskarna, författarna och andra användare som ska bruka arkiven.

Exemplet Sara Lidman. Hon gjorde enorma efterforskningar. T ex folkskollärare Thunström i Jörn (”Ström” i hennes böcker). Hon hälsade ofta på i Folkrörelsearkivet och sökte material, om sjösänkningar m.m. (Här får vi höra Sara själv läsa tre olika berättelser om ”Strömmen”.)

Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson är en annan som nyttjat Folkrörelsearkivet, inte minst till boken ”Den skötsamme arbetaren”. PO Enquists ”Musikanternas uttåg” är ett annat sådant exempel.

I arkiven kan det också finnas icke publicerade manus. Maja Beskows arkiv är fullständigt bevarat – något för Kvinnohistoriskt Museum?

Arkiven samlar fortfarande. Cuno läser dödsannonser (!) och kontaktar så småningom anhöriga till personer (författare, första professorer m fl) som kan tänkas ha intressant efterlämnat arkivmaterial. (Att hantera papper går väl bra, men hur hantera material i datorer från 1980-talet?) Ett aktuellt exempel är Siv Cedring som var en del av den amerikanska beatnik- generationen: 50 m arkivmaterial – en guldgruva för den som vill fördjupa sig i beatnikrörelsen!

I Sverige finns det antagligen två hundra mil (!) arkivmaterial. I Umeå försvann ju mycket i och med branden 1888. Undantag finns dock, t ex Umeå gymnasieförenings arkiv, från 1860-talet och framåt.

Avslutning: Använd arkiven!

Frågestund:

Om Sverige som arkivnation: Sverige är nog, efter Island, det land i världen som har det mest fullödiga arkivmaterialet.

Om nedläggningen av DAUM: Det är en stor skam att detta sker!

Om eventuell förvanskning av sanningen: Inte något problem, i stället en trend där allt fler, inte minst yngre människor, söker sig till.

(Vid pennan: Anders)

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>