Kategori: Okategoriserade

MANUSBYTARDAG den 13 mars på Littfest!

Välkommen på MANUSBYTARDAG!

Torsdagen den 13 mars kl. 9.00 – 17.30 på Littfest, Umeå Folkets Hus

Har du skrivit ett bokmanus?

Det ska bli en diktsamling, en barnbok, noveller, en roman, en faktabok?

Och du känner att du behöver en oberoende läsare som kan ge dig konstruktiva synpunkter, så att det kan bli bättre?

Och du bidrar gärna själv med att läsa någon annans manus

Då ska du delta i denna manusbytardag som projektet ”Det litterära Västerbotten” ordnar!

Så här går det till:

Du tar med dig hela ditt manus, om det är högst 30 sidor långt, eller de sidor av ditt manus som du vill få en läsare till, dock som sagt högst 30 sidor.

Du gör en omslagssida (se bilaga mall omslag!) där du beskriver manuset, vilken del av manuset du valt ut och vad du särskilt vill att läsaren ska tänka på.

Du lämnar ditt/dina manus på vårt manusbytarbord.

Den (eller de) som fastnar för ditt manus skriver upp sitt namn och e-postadress på omslaget (se mall omslag). Eller så får den läsaren som skrivit upp sig men inte har e-post din text efter att dagen avslutats.

Ditt manus kan alltså få fler läsare genom att du skickar texten som bilaga i e-post till dessa personer. (Du kan förstås ha någon kopia extra med dig om du vill).

Du väljer själv ut ett eller flera manus som du vill läsa. Det behöver inte vara ett byte med de personer som valt att läsa ditt manus.

Du som författare och din/dina läsare får via e-post, eller direkt, komma överens om när läsningen ska vara klar och hur och när responsen/den konstruktiva kritiken ska levereras.

Konsten att ge konstruktiv kritik sammanfattas i en liten broschyr som kommer att finnas vid manusbytarborden och som du kan ta med dig hem.

Viktigt:

Du behöver inte stå vid bordet hela tiden, utan det räcker att du kommer tillbaka då och då och ser hur det går. Det finns alltså utrymme för dig att under dagen gå och lyssna på seminarier, delta i workshops, etc.

OMSLAGSSIDA

 

”DET LITTERÄRA VÄSTERBOTTEN PÅ LITTFEST DEN 13 MARS!

Till alla intresserade av litteratur och skrivande!

Nu närmar sig Torsdagen den 13 mars

”Det litterära Västerbotten” på Littfest

arrangerar en heldag om litteratur och skrivande, med flera workshops!

För att öka intresset för litteratur, läsande och skrivande samt göra det lättare att bli och verka som författare i Västerbotten arrangerar projektet ”Det litterära Västerbotten” ett stort antal programpunkter under Littfesttorsdagen den 13 mars. Littfest pågår sedan t o m 15 mars.

På schemat under torsdagen finns debatter om litteratur och muntligt berättande, bokmarknaden och författaren liksom den alltid aktuella frågan om effekten av skrivarutbildningars. Därutöver bjuds föreläsningar om konsten att läsa, om författaren och arkiven samt en mängd workshops. För hela torsdagens program – se det inlägget här på bloggen.

Med det är inte nog med detta:

1. Det är gratis inträde till alla aktiviter/seminarier/workshops under torsdagen – ingen biljett behövs således (som det gör för fredagen och lördagen). Hela det tryckta färdiga littfest-programmet 13 – 15 mars blir klart till invigningshelgen för kulturhuvudstad.

2. Ni kan beställa bord för att ställa ut under torsdagen, för er som till exempel vill sälja eller visa böcker och/eller visa upp er litterära verksamhet. Ni beställer bord via undertecknad – carl-axel.gyllenram@regionvasterbotten.se och det kostar inget att få ett eller flera bord (max 2). OBS att detta bara gäller torsdagen, då vi håller till i den del av nedre foajén på Umeå Folkets Hus som ligger närmast trappan ned till Tonsalen och Studion.

3. Vill ni ha någon utställning med skärmar finns det även utrymme för det, men ni ordnar då det på egen hand – kontakta dock mig för samordning.

4. Under torsdagen blir det även en Manusbytardag! Man tar med sig sitt korta manus eller del av ett manus (max 30 sidor) och får en eller flera som anmäler sig som läsare av det, och man tar med sig någon annans text för läsning. Mer information se det inlägget här på bloggen.

(För att få köpa en subventionerad biljett till fredagens och lördagens Littfest kan man anmäla sig till undertecknad – carl-axel.gyllenram@regionvasterbotten.se. Priset per dag blir då 40 kr istället för 100 kr. Villkoret är att man personligen hämtar ut och betalar biljetten i infodisken för Littfest (ej Biljettcentrums disk) torsdagen den 13 mars kl. 9.00 – 14.00, endast då.)

 

 

 

 

 

Bär du på en berättelse? Under 2014 finns chansen att få den publicerad!

Projektet UMEÅ SKRIVER/SKELLEFTEÅ SKRIVER ska locka fram de där skrivna berättelserna som gömmer sig i skrivbordslådor och datorminnen i bygderna i hela Västerbotten.

Det är många som skriver i länet. Digitalt, på papper, eller i tanken. Berättelserna finns där, en del bubblar upp men det mesta ligger under ytan. Från Skellefteå sprider sig nu succén Skellefteå skriver och utökas med grannregionen Umeå skriver. Alla skrivare, nya som erfarna , unga som gamla, blyga som vågliga uppmanas att lämna in kortnoveller som under Littfest 13-15 mars (Umeå) respektive Berättarfestivalen 24-30 mars (Skellefteå) kommer att få möta sin läsare.

Projekt ”Det litterära Västerbotten” och ”Umenejdens skrivare” går nu in som samarbetspartners till ”Skellefteå skriver” för att stödja och sprida information om denna utökade möjlighet till publicering för Västerbottens skrivare

Som projektledaren Berith Juvonen uttrycker det:

– Det finns så många berättelser under ytan som förtjänar att komma upp, så många berättare som aldrig kommer till tals, så många ord som aldrig skrivs för att självförtroendet inte finns, så många tankar och känslor som aldrig sprids för att det inte efterfrågas, eller för att modet inte räcker till. Men vilken kraft som ligger i orden och att få uttrycka dem. Att få beröra någon annan, se någon annan le eller bekymrat rynka pannan. Att lämna något kvar i en annan människa.

Så här fungerar Umeå skriver/Skellefteå skriver:

Varje inlämnad novell blir en egen liten bok och trycks i ett antal exemplar. Novellböckerna delas därefter ut gratis i en eller flera boklådor under Littfest 13-15 mars (Umeå) respektive Berättarfestivalen 24-30 mars (Skellefteå). Författarens namn kommer inte att anges.

Kortnovellen skickas till: berattarforeningen@gmail.com, Obs! skriv ”Umeå skriver” eller ”Skellefteå skriver” i ämnesraden.

Den ska omfatta 5 000-10 000 tecken inkl blanksteg, typsnitt Times New Roman storlek 12, radavstånd 1,5.

Sista dygn för inlämnande är för Umeå: 2014-02-05 och för Skellefteå: 2014-02-12.

Namn och kontaktuppgifter måste finnas.

Inlämnade manus kommer att korrekturläsas och korrigeras till viss del. Behövs större korrigeringar, kommer författaren att kontaktas innan så sker. Författarens namn kommer inte att spridas utanför projektgruppen.

I och med manusinlämningen har författaren givit Skellefteå Berättarförening och projektledare Berith Juvonen rätt att trycka och sprida novellerna under Littfest 2014 (Umeå) respektive Berättarfestivalen 2014 (Skellefteå).

Vid eventuell annan publicering, t ex i framtida antologi, kommer författarens godkännande att inhämtas.

Frågor besvaras av Berith Juvonen, 070-856 3555, kulturtjanster@gmail.com och av Carl Axel Gyllenram, projektledare för ”Det litterära Västerbotten”, 070-259 55 89, carl-axel.gyllenram@regionvasterbotten.se

 

 

Att vara poet från Norrland

Ytterligare ett tematiskt motiv i Pär Hanssons diktsamling ”Vi plockar bär i civilisationen” är att leva på landsbygden, i förhållande till att leva i stad. Hur han försöker förhålla sig till staden, och det finns stadsmotiv i boken, även så motiv från Vännäs.

Det kommer en fråga från publiken: Måste man bo i Stockholm för att bli poet?

Pärs svar blir första Ja! Kanske lite retsamt. Men sedan förtydligar han:

-Man kan inte bli det i Vännäs. Man kan förstås skriva i Vännäs. Men om jag inte lämnat Vännäs, då hade jag inte fått perspektiv på Vännäs, då hade jag hade blivit ensam och inte träffat likasinnade och kanske slutat som en Tok-Abraham.

Detta, konstaterade någon av deltagarna i Norsjö, understryker vikten av att bilda skrivargrupper, får att få respons för sin egenart.

Pär ville lägga till att han är oerhört beroende av sin bakgrund, av att vara en person som är uppvuxen på en särskild plats. Han funderar över om man komma ifrån beroendet av en plats överhuvudtaget, och frågar sig var en plats börjar och var den slutar.

Han beskrivs ofta som en provinsiell författare, som norrländska författare ofta gör. Men det är föreställningar som han kan använda sig av. Han tar det med ro och leker med dessa förställningar. Han är inte stockholmare, och Norrland har både positiva och negativa värden.

 

Så länge jag har penna och papper kommer jag överleva!

Hur ser då Pär Hansson egen skrivprocess ut? Under turnén i Västerbotten 18 – 21/11 berättande han att han tidigare ofta skrev ostrukturerat och inte sällan sent in på nätterna. Men även en författare är ju behov av ett socialt liv, en förankring. Pär har sambo och tre små barn och arbetar ca 40 % på ett LSS-boende. Han har skaffat sig en arbetsplats i en gammal rörkrökarverkstad där han försöker sitta på dagtid och skriva. Ett tematiskt spår i den nya diktsamlingen ”Vi plockar bär i civilisationen” är just att bli förälder, att som författare förhålla sig till familjelivet, till kärleksrelationen, och hur man kombinera skrivandet med andra intressen.

Just nu, efter att ”Vi plockar bär i civilisationen”, är Pär inne i den för hans skrivande så viktiga samlarfasen. Han samlar anteckningar i sin svarta skrivbok.

-Då kan jag sitta var som helst och skriva, medan jag väntar på något. Jag lyssnar på samtal, jag lyssnar på radio och antecknar, men jag har ingen aning om vad jag kommer att ha användning för. Jag tar in mycket information, men sedan måste jag få lämna den ifrån mig. Poesin är utlopp för den uttrycksviljan. Jag är fascinerad över att kunna göra det med så enkla medel. Så länge jag har penna och papper kommer jag överleva.

Samlandet leder till skrivimpulser, då han måste avbryta all annan verksamhet.

Intryck av en färdig dikt kan komma till honom. Något faller på plats på grund av den situation han befinner sig i, något som till exempel hänt på jobbet. I ”gudomlig inspiration” kan det någon gång bli tre rader.

Sedan kommer en fas då han måste styra upp sitt skrivande. Han börjar bygga upp små enheter, som leder till sviter, som leder till en diktsamling. Han kan tänka: var det inte något som jag antecknat om det här, och han letar reda på det i sin skrivbok, och börjar bygga. Det är först då han behöver börja värdera. Men det gäller att inte gå in i ”tunneln” för tidigt och välja bort, menar Pär. Då får man ett fattigt material.

-Ofta när jag skriver glömmer jag bort tiden. Och när jag sedan ser ut genom fönstret är det som om allt har förändrats lite grand. Bilarna, träden – jag ser dem på ett annat sätt.

Han skriver sig fram till en slags återvändsgränd, och en utmattning, och på vägen blir det spill. Det är även ”fantastiska idéer som får offras.

 

Skrivtips från Pär Hansson

Skrivtips från Pär Hansson under turnén 18 – 21/11:

Pär framhåll att var och en måste utarbeta sin egen metod för skrivandet, men fem grundtips kan vara:

1. En bok skrivs inte linjärt.

2. Skrivandet av en bok är ett långsiktigt projekt. Det gäller att samla in ett rikt material och inte begränsa det för tidigt.

3. Att man skriver är viktigast, mer än hur man skriver. ”Hur” har blivit en kliché. Alla kan med djävlar anamma. Bara du kan skriva fram din berättelse. Alla berättelser är inte skrivna än, det är den största myten. Skrivandet är i den inledande fasen ett lekande tillstånd. Senare i processen ska man kunna värdera sin text och på sätt skapa sig kontroll över den.

4. Skaffa läsare och byt texter med varandra. Då kan någon annan vara kritisk åt en och man slipper vara det själv. Var inte alls rädd för att härma dina förebilder, tvärtom. Läs medan du skriver. Låt dig påverkas av andras språk. Sug in andras språk i dig som en tvättstamp.

5. Fråga dig själv hur du vill att din skrivprocess ska se ut, hur du ska hitta nyckeln till den. Vill du söka större kontinuitet i skrivandet? Vill du skriva dagtid istället för hela natten? Vill du kunna fullborda ett projekt? Bearbeta en text som legat länge? Ibland måste det kanske till något annorlunda för att det ska bli något av texten, ett till synes avvikande sidospår

 

Med Pär Hansson i Vännäsby, Norsjö, Storuman och Sorsele

Det var för fyra veckor sedan som poeten Pär Hansson inledde sin turné i Västerbotten och pratade om sitt författarskap och skrivandet som sådant. I sällskap med mig som representant för ”Det litterära Västerbotten” besökte Pär Vännäsby, Norsjö, Storuman och Sorsele, biblioteken där, utom i Storuman där vi höll till på kulturcafé ShangriLa i Stensele. Det blev intensiva kvällar med en ytterst intresserad publik, eller rättare sagt deltagare, en spännande litterär diskussion uppstod och Pär mötte upp med sin generositet, sitt kunnande och sin erfarenhet. Jag tror alla berikades av dessa kvällar i poesins och skrivandets tecken.

I följande blogginlägg ska jag försöka återge några av de tankar Pär förmedlade om skrivandet. Ni som var med antecknade ofta flitigt, till och med så flitigt att Pär i Sorsele kunde fråga er om vad han nyss sagt om fisket och hur mycket det betydde för honom. Det var något om en känsla av frihet. Han upptäckte under sin vistelse i Sorsele att han hamnat i ett eldorado för fiskare.

 

Livfullt vid upptaktsträffen för Åsele, Dorotea och Vilhelmina 17 oktober

Bild 1 Elisabeth Rynell i Åsele 17 okt 2013

Bild 2 Elisabeth i Åsele 17 okt 2013

Biblioteket i Åsele var fullproppat av skrivintresserade från Åsele, Dorotea och Vilhelmina, och blad annat Bjurholm. Kvällen blev mycket trevlig och intensiv med många frågor till mig och Elisabeth, och efteråt blev samtalen flera och långa mellan deltagarna och mellan deltagarna och oss.

Jag inledde kvällen utifrån ett skrivet manus. Jag sa ungefär så här:

”Jag känner en stor glädje över att få komma hit tillsammans med Elisabeth Rynell och träffa er från Åsele, Vilhelmina och Dorotea.

Det har varit en fin turné med Elisabeth, och jag har blivit övertygad om att det var viktigt, är viktigt att vi gjort/gör denna turné. Och det har känts inspirerande för mig som projektledare och författare.

Det är detta med skrivandet, hur viktigt det är för oss två, och hur viktigt det är för många av er här.

Vi är så många som skriver, vill skriva, vill våga skriva. Vi har kommit olika långt, och vi har skiftande ambitioner, men det är viktigt för oss, det har vi gemensamt.

Jag hoppas och tror att det projekt jag företräder – Det litterära Västerbotten – kan innebära att fler börjar skriva, och att vi/ni som skriver kan få hjälp och understöd i ert skrivarbete, i form av kurser, möten, tips, scener, respons, uppmuntran, manushjälp, marknadsföringshjälp, mm.

Att skrivargrupper kan bildas, att man som skrivare/författare kan stötta varandra.

Det här besöket har inte minst som syfte att se vilket intresse det finns, och att väcka intresse, för skrivandet.

Och att vi/ni får möta många andra som skriver.

Och för mig att få ut information projektet.

Och får veta mer om era önskemål och behov.

Och upprätta kontaktlistor.

Naturliga mötesplatser är biblioteken, och jag ska efter den här turnén och efter nästa turné med Pär Hansson diskutera med kommunbiblioteken hur vi tillsammans kan arbeta med projektet.

Men nu är det dags för Elisabeth, och fastän det nu är fjärde kvällen i rad för mig ser jag även i kväll fram mot Elisabeths framträdande.

Varsågod, Elisabeth!”

Ja, Elisabeths framförande blev verkligen åter igen fängslande. Hennes rika författarskap och hennes välutvecklade ”skrivarsinne” gav deltagarna många insikter. Läs ”Skrivandets sinne!”

Efteråt var frågorna många, här är några exempel utan svar. De kommer på denna blogg så småningom.

Hur vanligt är det att en författare skriver klart utan hjälp?

Vilket förslag ska man välja?

Vilka förlag finns i Norrland?

Vem vänder man sig till för läsning och bedömning av ens manus?

Med flera bra frågor.

Och det kom fram bra idéer om:

Stafettberättelse – hur är det att leva i Västerbotten?

Kunna berätta om sitt manus inför publik.

Antologi.

Åka ut med andra som skriver på biblioteksturné.

Med flera förslag.

I nästa blogginlägg återkommer jag till de idéer som jag fångat upp under turnén, och genom svaren på den utdelade enkäten.

Kärleken och omsorgen i skrivandet – Upptaktsträff i Skellefteå den 16 oktober

Jag kom sent, då jag på dagen haft ett seminarium på Kulturforum i Lycksele med lyckseleförfattarna Kurt Levlin, Eva-Lisa Dezmin och Ann-Lena Rönnholm (läsning rekommenderas!). Så Elisabeth fick för ovanlighetens skull börja. Många hade kommit, stämningen var förväntansfull. Även i Skellefteå blev det en bra upptakt med en publik som hela tiden var med.

Några nedtecknade rader från Elisabeths framförande:

Jag behöver penna för att kunna skriva. Och jag tänker genom att skriva.

Man måste låta sig rubbas ur läge.

Skillnaden mellan att tänka en mening eller att skriva ned den. Det senare är mycket svårare.

”Meningen” har en vilja. Den är inte min längre. Den har blivit ett DU.

Självkänslan är med i varje ögonblick. Kampen med självkänslan.

Man måste älska sina romanpersoner. Att älska är inte att ställa diagnos.

Kärleken – omsorgen om det man skriver.

Skriva om hur många gånger som helst. Konsten kräver det. Accepterar inget slarvigt. Det måste finnas en mening i texten.

Frågor från den vältaliga publiken:

Vad tillför kärleken?

E: Omsorgen är kärlek. Bestämmer man sig från början att en karaktär är en ond blir det bara en generalisering. Man ska bli okroppslig, som Sara sa. Bli den större människan.

Har du en färdig plan?

E: Jag tänker ett kapitel framåt.

Testar du på någon ibland?

E: Jag väntar tills jag är säker på att ha fått ihop de första 60 sidorna.

Hur länge har du skrivit?

E: Jag lämnade in en diktsamling till Bonniers när jag var 16 år. Kom ut när jag var 20 år.

Finns det en röd tråd i ditt författarskap?

E: Jag vill förstå hur det är att vara människa.

”Skrivandets sinne” i Umeå 15 oktober

El2 - Foto av Fadhil Al Biaty Umeå 14 okt 2013

 

Ljusgården i Umeå stadsbibliotek var välbesatt vid upptaktsträffen för ”Det litterära Västerbotten”. Och frågorna från deltagarna till Elisabeth Rynell (framförallt) och till projektledaren blev många.

Elisabeth Rynell kom bland annat in på hur länge hon brukar sitta och skriva åt gången. Hon återgav en fråga från Sara Lidman som hade frågat henne om detta, och Elisabeth hade svarat: ”två till tre timmar”, varvid Sara med eftertryck sagt: ”Alldeles för länge!”

Elisabeth fick frågor om skrivkramp, ett tillstånd hon lyckats ta sig ur när hon skrev boken ”Skrivandets sinne”, genom att bara skriva sådant som föll henne in och hon hade lust till.

När hon inte kan skriva känner hon sig lat och värdelös, berättade hon. Hon upplever skrivandet som ångestfyllt. Hon gruvar sig för att gå in i den djupa koncentration som krävs, samtidigt som man som författare måste släppa kontrollen.  I början av en roman skriver hon cirka en halvtimme om dagen, mot slutet är hon helt absorberad.

Diskussionen om skrivandet blev spännande, och avhandlade bland annat skillnaden mellan att skriva läroböcker och skönlitteratur, i det senare fallet ska man inte vara ”duktig”. Och det konstaterades att man genom sitt skrivande säger: Jag får finnas!